Föreningens historia

Föreningen Staffansgården grundades pingsthelgen 1975.

Staffansgården är en avknoppning av Årstagården i Stockholm. Det grundades av Stella Hällström och Lotti Lorenz.  De ungdomar som hade blivit för gamla att vara kvar flyttade med några medarbetare till Delsbo för att starta en ny verksamhet. Man ville bygga upp en ny gemenskap där medarbetare och boende ( vi använder benämningen bybor) skulle bo och arbeta tillsammans. Som förebild och inspiration stod Camphill rörelsen, som är en världsomfattande verksamhet, vilket också bygger på antroposofiska idéer.

Från början av 1980 talet har Staffansgården varit medlem i Camphill rörelsen.
Sedan dess har verksamheten utvecklats till att i dagsläget omfatta totalt 30 bybor fördelade på 8 olika bostadshus och omkring 90 medarbetare.

Vi bedriver även ett samarbete med ett antal internationella kulturutbytesprogram och därför kan man även träffa volontärarbetare från hela världen hos oss.

Stella-Maria Hellström 

 

Stella-Maria Hellström föddes i Wien 1923. Hennes mor Emma var direktris i ett internationellt klädföretag, den judiske fadern Viktor Krüger musiker och lärjunge till Arnold Schönberg. Som barn lärde hon pianospel i kulturstaden Wien. När föräldrarna skildes flyttade fadern med Stellas bror till Chile. I två år besökte hon den nya Waldorfskolan i Wien. Men när Nazityskland annekterade Österrike stängdes skolan. Stella med sitt judiska arv gömde sig ett tag på en bondgård i alperna och sommaren 1939 flydde hon som femtonåring till Sverige. Hon gick kurser på konstfack, utbildade sig till barnsköterska och kom till Mikaelgården i Järna, det första antroposofiska  läkepedagogiska institut i Sverige. På Mikaelgården mötte hon jordbrukarsonen Ivar Hellström, den man som hon gifte sig med, diakon, sångare och kock. 

 

Mötet med de utvecklingsstörda barnen och ungdomarna och de entusiasmerande pionjärerna inom läkepedagogiken, framför allt med Lotte Ritter (1900-1984), blev avgörande för deras yrkesval. Fram för sig såg Stella det stora idealet av en människogemenskap där alla äger samma värde oavsett handikapp eller religion. Som hon själv en gång karakteriserade sitt ”livslånga löfte: Jag skall gå ut i världen för att förklara att det inte finns något som kan frånta människan hennes innersta värdighet. Yttre hinder kan inte beröra det allraheligaste i en människans inre.” 

  

Stella-Maria och Ivar Hellström köpte 1946 Masesgården i Leksand. Där planerade de att inrätta en filial till Mikaelgården. Masesgården godkändes dock inte av myndigheterna. Istället drev paret barnpensionat och praktiserade konstnärlig verksamhet för barn, musik och målning. 1949 övertog de den gamla Erik Ersgården i Stora Skedvi. Stella-Maria och Ivar såg möjligheten att ge sina fem egna barn en uppväxtmiljö på en biodynamisk bondgård, öppna för att i framtiden även erbjuda andra barn läkepedagogisk miljö på landet. 

 

Under 1930talet i Wien i omkretsen av Kristensamfundet lärde Stella-Marias familj känna judiska familjer som på grund av kriget och förföljelsen utvandrade och med Karl König i spetsen grundade den läkepedagogiska verksamheten Camphill School i Aberdeen, Scotland. Dessa gamla kontakter aktualiserades 1953 för att genom fördjupade studier komma vidare som läkepedagoger.  

 

Efter ett år i Scotland återvände familjen till Svartsjölandet. Genom intensiva kontakter med de offentliga barnomsorgerna (Karl-Erik Granath, 1909-1992, barnavårdsdirektör i Stockholm och Dr. Gunnar Klackenberg, 1914-1998, överläkare vid omsorgsstyrelsen) erbjöds Stella-Maria och Ivar en försöksavdelning vid Carlslunds vårdhem, Upplands Väsby, i annexet Lindhem. Familjevård skulle ersätta den stora institutionens anonymitet. Detta försök med gravt störda barn och ungdomar slog väl ut och ledde 1957 över till erbjudandet att i Stockholms stads regi  överta Årstagård.  

 

Stella-Maria och Ivar flyttade från varandra, Stella-Maria blev rektor för Årstahemmet som växte ut med skolan och 1964 byggdes de nio ”familjehusen” i trädgården. Varje elevhem hade ”husföräldrar” som bodde på övervåningen. Tillsammans med läkeeurytmisten Annemarie Groh (1891-1976) utvecklade Stella-Maria speciella terapier för de autistiska och psykotiska barnen, där hennes musikaliska skolning och konstnärssjäl kom henne väl till pass. Utvecklingen av den mänskliga kommunikationen och dess förutsättningar blev hennes stora tema inom läkepedagogiken. Med sin inlevelseförmåga, sin uthållighet och sin starka vilja vann hon föräldrarnas förtroende och även stor respekt för sitt arbete hos de ansvariga både inom omsorgs- och medicinalstyrelsen. Som den tredje starka kvinnan på platsen såg även Lotti Lorenz (1918-2020) till att verksamheten gestaltades i husen och i trädgården: årsfester, det praktiska och det sociala livet . 

 

Årstahemsbarnen åkte under några år på sommarkoloni till hyrda skolhus i Hälsingland och en stark relation till ortsbefolkningen växte fram. När de första barnen blev vuxna visade det sig att det krävdes en specifik miljö för många av dem. Det gamla Turisthotellet i Delsbo/Hälsingland inköptes 1974 med hjälp av föräldraföreningen (bl.a. måste här nämnas Ingrid och Bengt Wallander och Harriet Arnault)  och blev en  fast punkt för socialterapeutiska Staffansgården, en yrkessärskola och Camphill bygemenskap. I femtioårsåldern bröt Stella alltså än en gång upp tillsammans med Lotti Lorenz och en grupp medarbetare och lämnade sin rektorspost för en ny social och ekonomisk gemenskap. Camphills grundprinciper gällde och konkretiserades för första gången inom svenska förhållanden. Det spirituella livet och offerhandlingen bildade för henne den självklara kärnan.  Här inrättades bageri, vävstuga, träverkstad och så småningom lantgården Michels. Byborna praktiserade hos Delsbos hantverkare. Det byggdes även en sal för samlingar och kultur. Utöver det var Stella verksam inom den läkepedagogiska utbildningen i Norden och i samarbetet mellan institutionerna. 

 

Sjukdom och pensionsålder gjorde att Stella-Maria och hennes kollega Lotti 1988 drog söderut, lockade av ett initiativ utanför Kalmar. Ekerö som retreatort föregick återvändandet till Järna och ett radhus för pensionärer inom Solåkraby, inte långt från Mikaelgården. Där återfanns några av de nu vuxna människor som Stella-Maria och Lotti följt från barndomen genom livet. Cirkeln var sluten. 2017 avslutade Stella-Maria sitt liv i närheten av två av sina döttrar på ett äldreboende i Dortmund/Tyskland.  

 

 

Esbjörn Hellström, FD i Lund